Om konsten att inte skruva i en glödlampa

Foto: Pixabay

Det sägs att studenterna på Harvard och MIT är lika smarta. Harvardstudenterna är bra på det mesta medan det på MIT är lätt att hitta någon som inte kan knyta sina egna skosnören. Där går det dock även att hitta genier som uppfinner saker som kardborrbandet.

Jag tänker på det när våra barn för åtminstone andra veckan i rad tvingas använda mobiltelefoner för att lysa upp vårt kolsvarta badrum. Det har inget fönster och alla lamporna är den där fina inbyggda sorten. Nu har de, tolv till antalet, samtliga bränt ut sin sista ljusstråle. Jag tänker också på det när våra grannar håller sin trädgård i tävlingsskick medan vi får besök av barn som undrar om deras kanin kan få äta av våra maskrosor (sann historia).

För min del bekommer det mig inte att min personlighet har sina baksidor. Däremot kan man ju fundera vad en uppväxt i mörker gör för en människa. Då och då undrar någon försynt hur jag hinner med allt bloggande. Är jag verkligen en vettig pappa, en rimlig partner och en ok arbetsmyra? Det kan man också fundera på men jag lägger åtminstone en hel del tid på uppgifterna. Med kärlek, till de bägge förstnämnda.

Fast jag byter inte lampor. Varken bokstavligt eller bildligt. Däremot kan det när andan faller på bli en spontan resa till badet en alldeles vanlig torsdagseftermiddag. Min förhoppning är att det jämnar ut sig i föräldraskapet. Det är lite som med investeringar man måste inte vara bäst på allt men det hjälper ju om man är bra på något. Alternativet är att köra indexinvesteringar för hela slanten. Bra det med men inte för alla.

Undrar du hur de gick med lamporna? De byttes av Affärsmodellen, så förbanna inte mörkret - gift dig händigt.