söndag 26 november 2017

3 funderingar i november


Aruba på dig med!

Ungefär som ett besök i The Truman Show, så kändes vår semester på Aruba. Vädret är 30 grader, alla tider på dygnet och alla dagar om året. Allt är anpassat för att vara den lyx din plånbok tillåter men allt är lyx. Ön är bara tre mil lång och rätt smal. Allt vatten avsaltas ur havet till toppenkvalitet. I princip all mat flygs in. Vi turister är inkomstkällan och som det verkade flögs större delen av personalen på hotellen in från Sydamerika.

Ironiskt nog hamnade vi här för att min fru, Affärsmodellen, ställer höga etiska krav på de mesta i vårt liv. Inklusive val av semesterort. Tja, på Aruba bodde ingen alls fram till 1499. De indianer som då kom dit var borta 1864 enligt folkbokföringen. De ersattes då av holländare som nu tillsammans med amerikaner utgör en stor del av öns 100 tusen fastboende.

Demokratiskt och välmående helt enkelt. En turistö med de här förutsättningarna har förstås ingen brottslighet heller. Till och med fångarna till öns enda fängelse flygs in från kringliggande delar av Latinamerika. Så med långa vita stränder och turkost hav är det förstås ett paradis för en barnfamilj som vår men om det är ett särskilt etiskt resmål, det är jag mer tveksam till.

På plats fick jag också chansen att lära mig om en annan spännande konflikt. Aruba ligger alldeles utanför Venezuela. I vattnen mellan dem har ryska oljeriggar placerats för att plocka upp mer olja. På vilken sida de faktiskt borrar? Vem vet. Vad händer när någon av riggarna förr eller senare spiller olja in över de vita stränderna? Det finns inte någon plan B för ett land som Aruba. Den dagen den där olyckan slår till, den dagen är det slut på det roliga. På något galet sätt är det ironiskt att en ö som själv är ett spel med miljön en dag kommer att förstöras av en miljöolycka.

Nej, jag är inte proffs och inte Leif GW heller

Det blev hur som helst mer gammaldags läsande när vi var på bortaplan. En del av det där hamnade i krönikan jag skrev till Börsveckan. Den blev rätt bra tyckte jag själv. Mycket tack vare att deras redaktör Gabriel Isskander bidrog genom att korta och koncentrera texten. När jag läste slutversionen funderade jag lite kring det där.

Vad är egentligen bra och dåliga texter numera. Helt klart var den slutliga varianten roligare att läsa än den ursprungliga. Fast den var också enklare med färre resonemang och citerade källor. Förr i tiden skulle jag rakt av ha sagt att en kort förklarande text var att föredra framför en rörig och detaljerad. Numera vet jag inte riktigt. För i den slutliga texten kliver jag eller snarare min skrivarpersonlighet Gottodix fram mycket mer och fakta hamnar i bakgrunden.
Tack alla ni som nu bidragit med en bra bit över 30 tusen kronor! Om du gillar det jag skriver och filmar och vill uppmuntra mig att fortsätta, så stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!
Det är lite olyckligt att göra avsändaren till garanten för texten. Svenska medier är fyllda till bredden med det här upplägget. Krönikörer, analytiker, experter och inte minst diverse kändisar. Den senaste stjärnan bland analytiker på Dagens Industri är som bekant Leif GW Persson, vars spelande på biotechemissioner toppat på tidningen ofta den senaste tiden. Det finns också massor med andra exempel på tips och råd från människor som varken har sin bakgrund i investeringar eller som bemödat sig särskilt mycket för att läsa på innan de skriver om hur du ska bygga din pengamaskin eller hur du lyckas som trader eller utdelningsinvesterare.

Men du då, måste förstås läsaren reagera. Ja, jag är också i högsta grad amatör. Även om jag har min utbildningsbakgrund från Handels och University of Michigan, så en del formell kunskap kan jag ju backa upp mina texter med. Jag har dock arbetat med annat inom ekonomi än finansiella investeringar, så det måste de som läser det jag skriver alltid ha med sig. Jag kan skriva om det jag själv tar till mig och funderar kring men jag kan ju aldrig vara en expert på annat än sådant som schack eller offentlig styrning - områden där jag mer på riktigt kan hävda att jag är proffs.

Jag gör mitt bästa för att den där skillnaden mellan proffs på riktigt och intresserad amatör ska framgå men det är svårt. Visst inser jag att trots mina försök blir bilden som summan av alla sammanhang jag är med i till slut ändå att jag är något slags proffs på investeringar. Det är synd. För jag tror det går att få ut mer av samtalet om alla får vara det de är. Jag är en påläst bloggare. Mina argument är ofta bara så starka som mina källor är. Jag kan reflektera, tycka och tänka men den som på riktigt måste förstå något om oljepriset framöver ska förstås lägga mer vikt vid vad människor som ägnar hela dagarna åt just det ämnet landar i.

Så trots att jag blev nöjd med resultatet i Börsveckan, till och med mycket nöjd, så skaver det där att jag steg för steg förvandlas från en rörig och nördig bloggare till något annat mer professionellt som jag inte vet om jag kan eller vill bära. Fast varje gång jag tänker den tanken får jag upp den alltid flåshurtige och totalt självabsorberade bilden av Leif GW Persson i huvudet och tänker att jag är åtminstone mer påläst på investeringar än han är.

Skälet att det här engagerar mig är nämligen att jag ständigt stöter på sparare som gått bort sig alldeles i sina investeringar. Förhoppningsbolag, äga en enda aktie, konstiga sparprodukter, dyra fonder, falsk aktiv förvaltning, strategier som är orimligt förenklade eller kräver kunskap användaren inte har. Allt kokar ned till ett konstant flöde av löften om snabba cash utan ansträngning. Effekterna ser jag i min brevlåda där ett meddelande ofta börjar något i stil med "Jag har precis förlorat massor med pengar på..." eller "Det verkar så svårt med investeringar - hur gör man?".

Det trots att startpunkten är så enkel. En massiv forskning visar att alla, som inte på riktigt och med massor av arbete kan peka på varför deras investering är felprissatt av marknaden, ska hålla sig till index i form av en indexfond, genom en egen portfölj med bred riskspridning eller om du nödvändigt vis måste tillfredsställa spelaren inom dig genom ett investmentbolag eller en aktiv fond med riktigt låga avgifter (finns tyvärr knappt och är svår att välja).

Det borde inte behöva sägas men det är på riktigt en dålig idé att basera din portfölj på vad en kriminolog gör med toppen på överskottet av sin förmögenhet. Det är även en dålig idé för din trovärdighet att vecka ut och vecka in skriva om det om du är nordens största affärstidning.


En riktigt dålig idé

Medborgarlön är en annan riktigt dålig idé. Jag försöker verkligen tona ned mina egna åsikter när jag skriver men det här är ju mina egna reflektioner på vår familjeblogg, så lite får jag väl tänja på reglerna. Hur som helst tänkte jag på hur dumt det är att försöka styra bort människor från arbetsmarknaden häromdagen när jag för femtioelfte gången fick njursten och blev tvungen att besöka akuten mitt i natten. För er som vet något om den åkomman så gör den a) väldigt ont, b) är för det mesta ofarlig.

På akuten fick jag ett utmärkt mottagande i form av att jag hamnade rätt i vårdkedjan, fick en lagom prioritering jämfört med andra patienter och så småningom en bra undersökning med tillhörande medicinering. Mina erfarenheter av vården är precis så. Det är mestadels bra - båda det jag sett som patient och det jag fick mig till del när jag för många år sedan höll på med ett kvalitetssystem för äldreomsorgen.

Det var dock en aspekt som brast i mitt senaste besök. En som alltid brister. Personalen hade inte tid. Ni som vet hur det är att ha njursten vet att det bokstavligen kan göra så ont att man kräks. Det är ingen trevlig känsla. Hade det här varit en tjänst som jag betalade direkt och inte via skattsedeln så hade jag gladeligen betalat för att någon i en basal mening tog hand om mig direkt. Frågade hur det var med mig. Gav mig den där smärtlindringen som jag nu fick efter en timme. Kanske berättade lite om vad som skulle hända. Bjöd på vatten. Visade var spypåsarna fanns.

Ni vet pysslade om mig. Lite som under en flygresa men i ett läge där jag verkligen behöver det istället för i en situation som är som att åka buss i luften. Jag hade inte heller haft något emot om rummet jag hamnade i var nymålat istället för tillfräschat senast någon gång på sjuttiotalet. Städningen hade gärna fått vara klockren om den ordvitsen tillåts.

För mig är det här mer på marginalen. Mitt liv kunde bli lite bättre om vi gynnade inte missgynnade arbete. För andra kunde skillnaden vara enorm. Varje gång jag är på akuten ser jag ensamma, ofta äldre, människor som ligger och känner som jag beskrev min situation ovan men som jag tror mår betydligt sämre av att hamnat i det limbo ett sjukhusbesök kan vara. Ska jag ge ett argument mot medborgarlön är det att på varje sjukhus och äldreboende ligger det någon och väntar på omvårdnad som har legat där alldeles för länge.

Min reflektion är att all automatisering fått oss att glömma bort hur vi förändrat innehållet i tjänsterna vi konsumerar Mat som serveras på restaurang är inte bara en fråga om utfordring. Hur många elever en lärare ska ta hand om handlar inte bara om hur bra inlärning en ipad kan ge. Vad som visas på teve och vilken journalistik vi har råd med (i exemplet ovan) beror faktiskt bland annat på hur mycket tid vi lägger ned på varje område. Så för min del väljer jag med självklarhet att grundavdraget när du jobbar höjs och andra skatter på arbete sänks snarare än att du ska få betalt för att inte jobba.

Den som vill se mer handgripliga exempel på galenskapen i medborgarlön och få andra viktiga insikter i samhällets funktionssätt kan med fördel se nya säsongen av Full Patte på svtplay. Jag gillade särskilt deras beskrivning av hur räntesnurror fungerar.

Jacob Henriksson, Gottodix
Vill du hänga med i det jag skriver och filmar om i olika kanaler så rekommenderar jag min grupp på Facebook - där jag samlar allt. Om du gillar det jag gör - skänk en slant till min insamling till SOS Barnbyar!!!

Plus, just det, missa inte att jag under december kommer att vara med i Nordnets Börsbaren i Malmö, Göteborg och Stockholm. Kom gärna dit - mer info här!



2 kommentarer:

  1. Det som gör dig störst i mina ögon är just att du inte är den självgode "experten" med bergsäkra insikter och förutsägelser. Du är då snarare finanssveriges Sokrates med frågor och funderingar som tvingar en till reflektion och självrannsakan (kanske jag skulle köpa indexfond).

    Tycker dock ditt argument om medborgarlön känns lite haltande. Det är inte den feta lönen som gör att en söker sig till omvårdnad, och en fetare lön (om så genom avdrag eller medborgarlön) ger en inte heller mer tid att pyssla om dig när du behöver det. Känns som två olika resonemang och jag kan inte se brytpunkten dem emellan?

    Men just klivit av ett 14-timmarspass så kanske klarnar imorgon. Tack hursom för ännu ett inlägg som får en att tänka till lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den trevliga återkopplingen! Jag tycker det är lite rörigt kring medborgarlön. Ett argument handlar om att allt färre människor behövs i arbetalivet när maskinerna tar över. Det tycker jag är fel, eftersom det finns så mycket möjliga tjänster som omvårdnad, utbildning, journalistik, apputveckling och så vidare som vi skulle kunna göra mycket mer av. Det känns för mig fel att då styra bort resurser från t.ex. vården.

      Sedan är nästa fråga att mångas arbetsliv inte verkar fungera så bra och ytterligare en är debatten om att hela ekonomin förlorat på ökade klyftor inom länder (men minskade mellan). Även här dyker maskiner och medborgarlön upp. Alla kan inte ställa om från det ena yrket till det andra utan problem. Det är t.ex. allt annat än enkelt att jobba på ett demensboende om din tidigare erfarenhet är från ett kontor.

      En egen spaning jag har är att vi borde höja värderingen av alla mellanmänskliga tjänster och satsa mer resurser på just de här ibland kvalificerade och obland enklare tjänsterna där människor möts på olika sätt. Kanske skulle arbetstiden vara kortare i yrken som vården? Det verkar ju vara en rätt tuff vardag? Problemet är att så länge vi mäter det i termer av enbart vårdresultat så syns inte problemen. För som i mitt exempel ovan blir det ju för det mesta rätt bra men vägen dit kunde varit bättre. Där vet jag inte om medborgarlön hjälper men jag tänker att om det blir billigare med arbete så kan fler delta. Men det är inte självklart.

      Radera