Vi är på jakt efter ny bil. Efter att ha snarkat oss igenom några familjelastare, som BMW 320 kombi kom vi fram till att något drastiskt behövde göras. Vi är ju redan stolta ägare av BMW (aktien) men tjänstebilsutrustade är bilarna inga skrattfester precis och den modell vi körde med fyrhjulsdrift var faktiskt nästan lite slö i accelerationen. Fast förarkomforten var förstås fin. Det är ju svårt att säga emot.
Första testet av bilar med lite mer tryck i blev en Mini Clubman med busig motor. Nja, lite mesig var den ändå. Misstaget var kanske att vi inte gick hela vägen upp och körde John Cooper Works. Sedan kom en underlig upplevelse.
Min fru Affärsmodellen fick inte testa varken Audis eller Volkswagens busbilar. Nej, några sådana fanns inte tillgängliga - bara familjelastare av olika storlekar. När jag gick in hos samma handlare fanns plötsligt de roliga bilarna att boka. Hej 50-tal. Nåja, när vi till slut körde en VW Golf GTI Clubsport var den ju bekväm och så. Lite rolig också. Typ som tysk humor. Så där riktigt fräck var den däremot inte. Saklig är nog den bästa beskrivningen.
En skönt galen bil var Honda Civic R. Fast det är ju lite opraktiskt att sportläget slår av säkerhetssystemen. Den var också föredömligt styv - om du kör på bana. Jag som är lite ovan brände rakt över en liten trottoarkant och fick en nacken rörde sig som på barnet i Exorcisten.
Det riktiga charmtrollet var faktiskt Peugoet 308 gti. Mindre motor men väldigt välbalanserad och föredömligt rapp. Den var det riktigt roligt att köra. Det var nog tur för mig att det råkade var bilkö precis när vi mötte en polis. En mycket trevlig bekantskap. Snygg interiört också. Fast så var det några små praktiska, franska, val. Som att apparna i bil beställd i Sverige bara fungerar i södra Europa eller att det fanns en kaffehållare. Inget eluttag i baksätet och en massa annat sådant där man inte vill bry sig om.
Plötsligt stod jag där och gnällde över bilens praktiska tillkortakommanden. Som vilken kombiägare som helst. Vilket vi för övrigt varit de senaste tio åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar