Semester är vi rätt överens om

Tivoli i Köpenhamn - en av familjens åkturer

En del av vår familjeförhandling om årets budget kom ganska snabbt i mål. Förra året la vi 100 tusen på semestrar och det blir nog samma summa i år.

Vid första anblicken tyckte vi båda att det lät mycket men faktiskt visade det sig vara åtminstone inte alldeles galet. Sommaren går till besök hos våra respektive föräldrar samt till allehanda nöjesfält. Legoland, Tivoli, Gröna Lund med flera. Det är en grym burn rate men också i ordets rätta bemärkelse barnsligt roligt.

Sedan brukar det bli en utlandssemester, kanske några dagar i fjällen och någon weekend i en stad. Ja, ni fattar - vi prioriterar ledigt.

Inte precis #sparadkrona men det är åtminstone friheten att välja och göra saker vi verkligen tycker om så någon slösad krona tycker jag inte att det är :)

Vore kul att höra andras tankar om vad semester får kosta.

Billigt, billigt, billigt!

Vad är egentligen att spara? Min käpphäst är sparsamhet i vardagen. Vad är det då och vem gör det? Är sparsamhet bara för sådana där snusförnuftiga tråkmössor som ägnar varje ledig stund åt gigantiska långkok för en mindre armé och som inte drar sig för att helt oombedd dela ut goda råd om hur man bäst framlever sina dagar, fördelen med att grodda och hur oerhört enkelt det är att själv syra grönsaker? Jag är visserligen vegetarian, ganska beskäftig av naturen och begåvad med gravt småländskt påbrå men i övrigt tycker jag inte att beskrivningen stämmer särskilt väl in på mig. Här är det kanske på sin plats att tillägga att självutvärdering är vanskligt ☺.

Jag tror att framgångsrikt sparande, och nu pratar vi enbart om själva sparandet inte investeringar, är beroende av en enda sak och det är att man faktiskt gör det! Det kan låta enkelt men det kräver att man ser över sina inkomster och sina utgifter och det är inte alltid så roligt, man kan ju lätt skämmas lite inför sig själv när man summerar det senaste årets latteinköp, uteluncher eller andra saker som i stunden framstår som guldkant på tillvaron men som sett över längre tid kan uppgå till betydande summor. Man får alltså ta fram skämskudden, ta ett djup andetag och för ett ögonblick känna sig både pinsam och dum. Världen går trots det vidare, mänskligheten har genom historien uträttat betydligt pinsammare saker än att slösa bort pengar utan att jorden har slutat snurra så suckar it up and move forward!

En annan sak att ta sig an är sina fördomar om vilka det är som är sparsamma, alltså de där grå tråkmössorna som groddar. Det gäller att hitta sin grej. På bilden ovan ser vi en ganska typiskt vardagsmiddag hemma hos oss. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är jag inte helt på topp så idag blev det köpeköttbullar men för mig ligger inte sparsamheten i att göra exakt allting själv från grunden, även om jag har det som ambition, utan att tänka efter. Jag visste att vi hade potatis, morötter, lingonsylt och ingredienser till en sjyst brunsås hemma men ingen ork att stå och rulla köttbullar. För att ordna middag krävdes alltså bara inköp av en enda sak. Det är inte den mest sparsamma lösningen i längden men det får vardagen att fungera och det måste inte alltid vara allt eller inget.

Alla våra coola läsare kanske fnyser lite åt att spara pengar och till och med tycker att sparsamhet är ganska töntigt men då kan jag upplysa er om att utan min sparsamhet hade vi inte haft något att investera vilket ni kan tänka på i november om några år när vi har slutat jobba och sitter på Rivieran.

/Affärsmodellen

Paus

Jag hade laddat till tänderna inför årets förhandling men istället för att jag och Gottodix sliter varandra i stycken ligger jag i soffan med århundradets järnbrist. (Plats för valfritt skämt om järnbrist med hj :)) Som jag var inne på i ett tidigare inlägg kostar karriärbyten på även om jag förstås inte tänkte mig att priset skulle vara min hälsa! Min omgivning har gjort många högljudda försök att se till att jag prioriterar sömn, hälsa och sänkt stressnivå men min livsinställning att när det blir tufft tar man sin lilla överkäke och sin lilla underkäke och biter helt enkelt ihop har nu istället bitit mig i svansen. Jag kan bara hoppas att medicinen hjälper snabbt och att jag undkommer lindrigt med en rejäl näsbränna. Att vara sjuk är nämligen väldigt dyrt....

Inleder familjens budgetförhandling för 2016

Det preliminära resultatet för 2015 bjöd på både glädjeämnen och besvikelser. Det är förstås ett lyxproblem att kunna lägga drygt 160 tusen kronor till vårt långsiktiga sparande. Särskilt ett år när avkastningen på investeringarna blev såpass bra som jag skrev om i förra inlägget.

Däremot inträffade det som Affärsmodellen brukar vara så bra på att förhindra. En intäktsökning ledde till en större kostnadsökning. En del var att orken inte riktigt räckte till när båda arbetar dryga heltider och försöker vara bra föräldrar. Är det en slump att kostnader för barn och semestrar rusade? Dåligt samvete?

Nåja, vi går in i 2016 med en sund familjeekonomi, som den förenklade balansräkningen nedan visar (där pensioner och studieskulder är exkluderade).

Nästa steg

Nu börjar en intensiv budgetförhandling i familjen. Stegen är som följer.
1. Affärsmodellen och jag formulerar våra framtidsplaner
2. Vi försöker uppdatera en gemensam målbild om vad vi vill uppnå med våra pengar
3. Båda lägger varsitt förslag på ram för vart och ett av huvudområdena i resultaträkningen ovan
4. Vi tar fram en detaljerad budget

Det här brukar vi åka på konferens för att lösa ut. Andra kallar sådant egentid - hos oss är det förhandlingsrundor.

Byta bil?

Till salu för 470 tusen, klicka här.

Vår nuvarande bil från 2002 har funktioner som fyra hjul, motor och baklucka. Till de små egenheterna hör att radion höjer volymen när man gasar kraftigt (egentligen en rätt cool funktion, som väl borde vara aktuell för moderna sportbilar?). En del funktioner, som hastighetsmätare, tar paus ibland men det är väl rimligt att ta det lite lugnare när milen rullat på. Drygt 20 tusen närmare bestämt.

På det hela taget kan jag dock inte annat än beundra bilbyggarna som skruvade ihop vår gamla Ford ungefär samtidigt som jag och Affärsmodellen träffades. Den rullar, kan man säga även om det inte står Volvo i fronten.

Alla är dock inte lika entusiastiska. Affärsmodellens föräldrar suckar alltid djupt över den gråa skönheten på vår parkering. Borde vi inte byta bil? Den frågan har varit stående åtminstone de senaste fem åren. Helst borde vi titta på något ur sortimentet från deras eget favoritmärke Mercedes. De har själv en elegant nyköpt E-serie (det är för övrigt en väldigt stor bil, det krävs i princip mobiltelefon för att prata med passagerare i baksätet). Något från det märket är dock helt uteslutet för oss som är stolta ägare av BMW (bolaget alltså, inte bilen).

När ämnet nästa gång kommer på tal till nyårsfirandet, kan jag tyst för mig själv konstatera att vi åtminstone kan köpa en fin bil. Varför inte en fabriksny BMW 320 med fyrhjulsdrift och en massa rolig teknik för 470 tusen kronor? Det skulle vi i så fall kunna finansiera med årets sparande på drygt 160 tusen och med avkastningen på aktieportföljen på 310 tusen kronor.

Det tänker vi förstås inte göra men vi skulle kunna. Det är inte så dumt. En nog så viktig poäng med #sparadkrona.

Godisavstånd

Under kommande år överväger jag att ha lite distans till godis, kakor, bullar, glass, läsk och sånt. Jag har med åren lärt känna mig själv så pass väl att jag numera vet att måttfullhet är en dygd som jag inte besitter så för att säkerställa ett hälsosamt 2016 tror jag att jag och godis behöver gå skilda vägar. Eftersom min godiskonsumtion ligger i den övre kvartilen av normalfördelningskurvan för oralt intag av sötsaker tror jag också att ett sockerstopp kommer att bidra positivt till min likviditet. Frågan är dock hur man mäter avstådd konsumtion? Jag är ju inte själv ekonom så jag är i skriande behov av pigga uppslag och idéer på hur denna mätning ska gå till! Ytterligare en fråga är vad jag ska belöna mig med efter ett år av avhållsamhet....

/Affärsmodellen

Simtur

När 2015 ska summeras kan jag konstatera att året har varit en simtur på djupt vatten! Nytt jobb för mig och ett intensivt hektiskt liv har tagit ut sin rätt och orken har trutit. Jag för min del har simmat ur bild både med sparandet och hälsan, tiden har inte räckt till jobb, familj, intressen och sparande. Tiden för sparande undrar ni nu nyfiket, det är väl bara att öka intäkterna och minska kostnaderna?!?!?! Det verkligen helt sant men dessvärre händer det liksom inte av sig själv! Det man har att laborera med är tid, resurser och ambition. Under 2015 har jag lagt huvuddelen av min ambition på jobbet, följt av familjen, intressen och sist hemmet. Eftersom min sparstrategi är fokuserad på att minska hushållets utgifter och hemmet har prioriterats ner har sparandet minskat. Man kan fråga sig vad denna klagosång och försvarstal ska vara bra för och om det kommer att leda fram till något? Jag går ur 2015 med följande erfarenheter:

- det tar väldigt mycket tid och kraft att byta jobb, om man dessutom byter karriär tar det i princip all ens vakna tid!
- Prioriteringar kostar pengar! Det kostar pengar och tid att göra förändringar i yrkeslivet. Tiden och ambitionen räcker inte till lunchlådor, medhavda picknickar och planerade klädinköp,
- trötthet är sparandet och hälsans fiende! Bot nr 1 mot för lite sömn är fett, socker och koffein och det är både dyrt och dåligt.
- man klarar så otroligt mycket mer än omgivningen tror!

Nu stundar ett nytt år med nya utmaningar och en än så länge oskriven fördelning av tid, pengar och ambition. Snart ska årets förhandling mellan mig och Gottodix avseende tiden, pengarna och ambitionerna äga rum och hur det kommer att sluta vet man aldrig.....

/Affärsmodellen