Inleder familjens budgetförhandling för 2016

Det preliminära resultatet för 2015 bjöd på både glädjeämnen och besvikelser. Det är förstås ett lyxproblem att kunna lägga drygt 160 tusen kronor till vårt långsiktiga sparande. Särskilt ett år när avkastningen på investeringarna blev såpass bra som jag skrev om i förra inlägget.

Däremot inträffade det som Affärsmodellen brukar vara så bra på att förhindra. En intäktsökning ledde till en större kostnadsökning. En del var att orken inte riktigt räckte till när båda arbetar dryga heltider och försöker vara bra föräldrar. Är det en slump att kostnader för barn och semestrar rusade? Dåligt samvete?

Nåja, vi går in i 2016 med en sund familjeekonomi, som den förenklade balansräkningen nedan visar (där pensioner och studieskulder är exkluderade).

Nästa steg

Nu börjar en intensiv budgetförhandling i familjen. Stegen är som följer.
1. Affärsmodellen och jag formulerar våra framtidsplaner
2. Vi försöker uppdatera en gemensam målbild om vad vi vill uppnå med våra pengar
3. Båda lägger varsitt förslag på ram för vart och ett av huvudområdena i resultaträkningen ovan
4. Vi tar fram en detaljerad budget

Det här brukar vi åka på konferens för att lösa ut. Andra kallar sådant egentid - hos oss är det förhandlingsrundor.

Byta bil?

Till salu för 470 tusen, klicka här.

Vår nuvarande bil från 2002 har funktioner som fyra hjul, motor och baklucka. Till de små egenheterna hör att radion höjer volymen när man gasar kraftigt (egentligen en rätt cool funktion, som väl borde vara aktuell för moderna sportbilar?). En del funktioner, som hastighetsmätare, tar paus ibland men det är väl rimligt att ta det lite lugnare när milen rullat på. Drygt 20 tusen närmare bestämt.

På det hela taget kan jag dock inte annat än beundra bilbyggarna som skruvade ihop vår gamla Ford ungefär samtidigt som jag och Affärsmodellen träffades. Den rullar, kan man säga även om det inte står Volvo i fronten.

Alla är dock inte lika entusiastiska. Affärsmodellens föräldrar suckar alltid djupt över den gråa skönheten på vår parkering. Borde vi inte byta bil? Den frågan har varit stående åtminstone de senaste fem åren. Helst borde vi titta på något ur sortimentet från deras eget favoritmärke Mercedes. De har själv en elegant nyköpt E-serie (det är för övrigt en väldigt stor bil, det krävs i princip mobiltelefon för att prata med passagerare i baksätet). Något från det märket är dock helt uteslutet för oss som är stolta ägare av BMW (bolaget alltså, inte bilen).

När ämnet nästa gång kommer på tal till nyårsfirandet, kan jag tyst för mig själv konstatera att vi åtminstone kan köpa en fin bil. Varför inte en fabriksny BMW 320 med fyrhjulsdrift och en massa rolig teknik för 470 tusen kronor? Det skulle vi i så fall kunna finansiera med årets sparande på drygt 160 tusen och med avkastningen på aktieportföljen på 310 tusen kronor.

Det tänker vi förstås inte göra men vi skulle kunna. Det är inte så dumt. En nog så viktig poäng med #sparadkrona.

Godisavstånd

Under kommande år överväger jag att ha lite distans till godis, kakor, bullar, glass, läsk och sånt. Jag har med åren lärt känna mig själv så pass väl att jag numera vet att måttfullhet är en dygd som jag inte besitter så för att säkerställa ett hälsosamt 2016 tror jag att jag och godis behöver gå skilda vägar. Eftersom min godiskonsumtion ligger i den övre kvartilen av normalfördelningskurvan för oralt intag av sötsaker tror jag också att ett sockerstopp kommer att bidra positivt till min likviditet. Frågan är dock hur man mäter avstådd konsumtion? Jag är ju inte själv ekonom så jag är i skriande behov av pigga uppslag och idéer på hur denna mätning ska gå till! Ytterligare en fråga är vad jag ska belöna mig med efter ett år av avhållsamhet....

/Affärsmodellen

Simtur

När 2015 ska summeras kan jag konstatera att året har varit en simtur på djupt vatten! Nytt jobb för mig och ett intensivt hektiskt liv har tagit ut sin rätt och orken har trutit. Jag för min del har simmat ur bild både med sparandet och hälsan, tiden har inte räckt till jobb, familj, intressen och sparande. Tiden för sparande undrar ni nu nyfiket, det är väl bara att öka intäkterna och minska kostnaderna?!?!?! Det verkligen helt sant men dessvärre händer det liksom inte av sig själv! Det man har att laborera med är tid, resurser och ambition. Under 2015 har jag lagt huvuddelen av min ambition på jobbet, följt av familjen, intressen och sist hemmet. Eftersom min sparstrategi är fokuserad på att minska hushållets utgifter och hemmet har prioriterats ner har sparandet minskat. Man kan fråga sig vad denna klagosång och försvarstal ska vara bra för och om det kommer att leda fram till något? Jag går ur 2015 med följande erfarenheter:

- det tar väldigt mycket tid och kraft att byta jobb, om man dessutom byter karriär tar det i princip all ens vakna tid!
- Prioriteringar kostar pengar! Det kostar pengar och tid att göra förändringar i yrkeslivet. Tiden och ambitionen räcker inte till lunchlådor, medhavda picknickar och planerade klädinköp,
- trötthet är sparandet och hälsans fiende! Bot nr 1 mot för lite sömn är fett, socker och koffein och det är både dyrt och dåligt.
- man klarar så otroligt mycket mer än omgivningen tror!

Nu stundar ett nytt år med nya utmaningar och en än så länge oskriven fördelning av tid, pengar och ambition. Snart ska årets förhandling mellan mig och Gottodix avseende tiden, pengarna och ambitionerna äga rum och hur det kommer att sluta vet man aldrig.....

/Affärsmodellen

Familjens briljanta Affärsmodell

Affärsmodellen introducerade när vi flyttade ihop en lika enkel som briljant idé i mitt ekonomiska liv.

Visst har den fina avkastning vår portfölj haft bidragit till vårt välstånd och nog har det hjälpt att Affärsmodellen även är galet bra på #sparadkrona. Det som verkligen ökat vår ekonomiska frihet är dock något annat.

Likt de allra flesta har våra inkomster ökat snabbt genom livet. Ibland lite och ibland mer. Då och då genom ett ryck, som när först jag och kort efter Affärsmodellen växlade över till chefsbanan. Bara de senaste fem åren har våra inkomster före skatt ökat 75 procent.

På individnivå kan det där kännas slumpartat (eller möjligen rättvist, som i "det är min tur nu!"). Egentligen är det ett ganska väntat händelseförlopp i medelåldern. Det är här Affärsmodellens briljanta styrning kom in.

Jag får erkänna att vi på en del sätt lever i traditionella könsroller. Det är bland annat Affärsmodellen som styr familjeekonomin. Med andra ord ungefär som i en pilsnerfilm där odågan till gubbe kommer hem med löningen på fredagen. Med den skillnaden att här är det båda som drar in degen till familjen.

Affärsmodellen bestämde redan från dag ett att det ska vara skillnad på intäkter och kostnader. De ska inte ens hänga ihop på annat sätt än genom att vissa kostnader krävs för att få intäkterna samt att kostnaderna behöver vara lägre än intäkterna. I övrigt ska de löpande kostnaderna vara så låga som möjligt för att möjliggöra kortsiktiga men framför allt långsiktiga val som gör oss lyckliga.

Varför spara 10 procent av lönen? Det kan ju hjälpa tanken men borde man inte spara så mycket man kan avstå givet sina livsval? Det lär skilja sig åt mellan en student och två medelålders föräldrar.

Affärsmodellen bestämde helt sonika att kostnaderna aldrig ska öka men gärna får minska (i realiteten har jag titt som tätt lyckats knuffa upp dem lite grann). Det här har gjort att sparandeöverskottet vuxit löpande vart efter vi fått det allt bättre ställt.

Nu har vi en fin aktieportfölj och en inte alltför farligt belånad villa. Tack vare Affärsmodellen lyckades vi också finansiera tillvaron några år när ohälsa kostade oss runt en halv miljon (ja, det kostar om du mitt i livet behöver vård för mer omfattande saker än vårdcentralen erbjuder).

Låt inte kostnaderna automatiskt växa med intäkterna. Briljant tycker jag. Det gjorde familjens operativa chef bra!

Sparpodden och mitt Lego liv

Jag är med i avsnitt 97 av Sparpodden. Mäktigt! som de säger i Lego Movie. Ja, det är referensramen för en småbarnspappa.

Jag fick faktiskt en fråga om det där med småbarnsår och bloggande. Hur hinner jag?

Svaret är att när jag inte jobbar har jag lilltjejen och den lite mindre lilla killen inom fem meter ungefär hela tiden. Eller förresten jag har dem runt mig en hel del när jag jobbar också. För numera finns ingen gräns varken i tid eller rum mellan arbete och fritid.

När jag var föräldraledig med lilltjejen fick jag ändå jobba 20 procent för att det skulle funka på jobbet. En bra deal för mig med för den förflyttade förväntan om var jag är på dagarna.

När jag kom tillbaka på heltid behöll jag helt enkelt vanan att mig når man alltid men ibland via datorn. Därför kan jag trots rätt många arbetstimmar hämta eller lämna eller ibland både och på dagis och i skolan.

Den där totala avsaknaden av gräns mellan jobb och fritid har gjort att alla vant sig vid att jag är lite lagom uppkopplad jämt. Jag har haft möten med högsta ledningen och samtidigt stått och bytt blöjor eller stekt köttbullar.

Fast det går åt andra hållet också. Häromdagen blinkade klockan till om ett halvviktigt jobbmail när jag var på bio med barnen. Några tvångstankar senare så smusslade jag fram telefonen och svarade.

Bloggandet är helt enkelt det perfekta intresset för den livsstilen. Alternativt spiken i kistan för en balanserad tillvaro. För med barn eller jobb ständigt runt mig är de luckor som finns diverse mikropauser.

Väntar på någon till ett möte? En chans att kolla twitter. Danslektion? En timmes läsning av Financial Times. Promenaden från skolan till tunnelbanan? En stunds lyssnande på Economist. Trångt på tunnelbanan? Läge att skriva något på Shareville.

Knäppt nog tycker jag det där är ett ganska skönt liv.

Du sköna dyra sommar

Vi blåste på rätt bra i somras. Det kändes när ekonomin för augusti räknades ihop. ^

Om vi börjar med det positiva så har Affärsmodellen genom ett jobbyte dragit in drygt 60 tusen extra så här långt. Än så länge har vi inte riktigt lyckats med vår paradgren - behålla låga kostnader när inkomsterna ökar. Det känns lite högt att lägga knappt 6500 tusen i månaden på två, i och för sig underbara, barn. Det är utöver mat, försäkringar, deras del i boendekostnader och semestrar. Därtill är det nästan 20 tusen mer än i vi hade tänkt oss. Även semestrarna rullade iväg lite. Drygt 75 tusen är notan så här långt i år. Det trots att vi snållånar sommarhus av våra respektive föräldrar delar av sommaren. Imponerande slösaktigt. Något mer. Nja, vitvarorna från åttiotalet byttes ut under sommaren. Och, just det ja, jag backade vår portfölj 100 tusen i augusti. Höll nästan på att glömma den detaljen :)

Sett till totalen och prognosen för helåret ser det dock fortfarande bra ut. Ekonomin rullar på, exempelvis når vi sparmålet för det långsiktigt sparandet. Vi kan väl säga att sommaren får ses som att vi stannade och tankade. Så nu är det bara att köra.

Älskling, vi förlorade just en halv årsinkomst

Som person är Affärsmodellen lite som storskurkarna i en James Bond-film. Misslyckanden är inte riktigt ett alternativ. Det funderar jag på när jag räknar ihop att våra besparingar de senaste veckorna backat en halv årslön före skatt. Kommer den nyheten tas emot med en lucka i golvet som leder till hajar med laserpistoler på huvudet?

Nej då, jag överdriver. Vi har inte råd med några laserpistoler på hajarna längre. Faktum är dessutom att Affärsmodellen alltid är helt uppdaterad om våra investeringar, även om det är jag som sköter portföljen.

Det där är en aspekt av investeringar som jag inte sett så många inlägg om. Galet nog är 96 procent av mina följare på twitter män enligt sajtens statistik (fördelningen verkar vara bättre på Shareville).

Hur som helst det får en ju att undra om det är fler än jag som idag klurar på hur de ska berätta att börsen går lite knackigt just nu. Fast man kan vända på det - hur diskuterar man på ett jämställt sätt risker som berör båda när den ena är experten?

Det behöver inte handla om investeringar och vem som är experten skiftar ju beroende på ämne. Jag tycker det brukar vara ganska lätt att diskutera och vid behov gräla om ambitioner. Vad vill vi spara till och hur mycket?

Risker är svårare. Om vi tar investeringar har jag ett enormt informationsövertag. Jag läser dagligen ett gäng affärstidningar och är utbildad ekonom från Handels och University of Michigan. Inte så lätt då att ifrågasätta om portföljen verkligen ska backa 15 procent på några månader.

Å andra sidan i brist på insikt är det lätt att "kräva" resultat. Du får hålla på men bara om det går bra - lite som i James Bond. Ett annat dåligt alternativ är att endera parten helt enkelt mörkar beloppen det handlar om.

Jag skojade (lite) om Affärsmodellen. Personligheten är förvisso rätt tuff men som tur är för mig är hon betydligt smartare än skurkarna i James Bond. Vi har diskuterat igenom många gånger vilken risk vi är beredda att ta och det är bland annat därför jag har "mandat" att styra portföljen med en risk inom börsens volatilitet men inte högre.

Den diskussionen har vi också fört utifrån hela vår livsportfölj. Hur ser våra inkomster ut? Vad är huset värt? Och inte minst vad vill vi och vad är vi beredda att riskera på vägen.

Det känns skönt att ha fört de diskussionerna idag. När jag sitter på tunnelbanan på vägen hem till den där luckan som leder till hajarna.

På gång.....ish

Hur kommer en 40 - åring med ett stillasittande kontorsjobb på den briljanta idén att köra en  klassiker?! Är det fråga om en vanlig hederlig medelålderskris och i så fall vore det inte enklare att köpa en Porsche och skaffa en pt? Om det inte är så är det en djupare psykologisk störning typ avancerat självbedrägeri med inslag av grav självöverskattning, boderline hybris? Lite från kolumner A och lite från kolumn B. 2004 inledde jag och Gottodix en våldsam tränngssatsning som skulle leda fram till marathon. För att göra en lång historia kort avslutades istället ett träningsläger i Portugal med ett löparknä som har varit min följeslagare sedan dess. Idén med klassikersatsningen är det går ganska bra att träna andra saker än löpning och både cykling och skidor kan man köra låååångt. Jag gillar nämligen långdistans, ju längre, segare och mer malande desto bättre. Min klassikersatsning är alltså en kompensation för ett utblivet marathon och ett försök att kunna träna trots en envis skada.

Tack vare en kollega på jobbet började jag med den riktiga 5:2 - dieten i torsdags och rullskidor är beställda. En ny cykel står på tur men kinaoron gör att pengarna känner sig lite krassliga så det får vänta lite. Simning är inte min starka gren, lärde mig simma i Kalmarsund med en fot i botten och grundstötning vartannat simtag så jag skulle verkligen behöva stärka upp på den fronten. Planen är att om möjligt cykla eller rullskidor till jobbet och köra i gymmet på jobbet. Jag är den första att medge att träningsupplägget är lite vagt i kanterna men junioren har precis börjat skolan medan minioren går kvar på dagis så vi har ett fullskaligt logistikkarusell att förhålla oss till. Innan det har trasslat ut sig är det bara att försöka att få till träning så gott det går och tillönska pengarna ett snart tillfrisknand.

Midnattsloppet check

Start nummer 15 i Midnattsloppet lades till handlingarna i helgen. Det som en gång tog 45 minuter kräver nu dryga timmen. Livets bakåtvända produktivitetsutveckling. Fast man knan kanske se det som #sparadkrona att springa så länge man kan för startavgiften.

Nu ser jag fram emot Hässelbyloppet. Då har jag säkert tränat tillräckligt och inte låtit jobbet komma emellan...

Terminsstart - familjeekonomins svarta hål

Vi liksom många familjer står inför terminsstart vilket innebär många utgifter på en gång. På två månader har  barnens fötter blivit tre nummer större och längden ökat med en halvmeter. Inte utan att man undrar om nån övervintrad östtysk föredetta friidrottstränare har smygmatat dem.

Man kan hantera det akuta behovet av regnkläder, ryggsäckar och fotbollsskor på lite olika sätt beroende på vad man prioriterar. Vår yngsta får ärva en hel del av den äldre versionen. Jag har lagt en hel del tid på secondhand-shopping och Blocket och det har funkat hyfsat men det tar tid att hitta rätt. Använt är för mig inte utslitet, trasigt och uttjänt utan mera lite lätt bedagat. För att få det man vill ha secondhand är min erfarenhet att man måste lägga ganska mycket tid på att åka och titta på trasiga saker innan man hittar någon som faktiskt har samma uppfattning om vad använt betyder.

Min strategi är att tänka efter och att ha en plan. Vad är akut nu, imorgon, nästa vecka och nästa månad? För att undvika att köpa på mig bra att ha grejer behöver jag bena ut graden av akuthet och prioritera. Med övergripande koll är det också lättare att få till bra paniklösningar om man har gjort en felbedömning. Rätt använt kan alltså prokastinering vara ett användbart redskap i en sund ekonomi.

Hålla sig i form - på alla sätt

Hej! 

Grönsaker är kul och nyttigt

Den här bloggen är ett öppet arkiv över vår ekonomin och annat i vardagen i en medelålders tvåbarnsfamilj.

Familjen det är en tjej på 3 år och en kille på 6 år samt mamma Affärsmodellen och pappa Gottodix både i fyrtioårsåldern.

Vårt syfte med bloggen är att den ska bidra till att vi håller oss i form. För det är så vi ser på vår ekonomi.

Kroppen och själen mår bäst och livet är roligast när man äter bra, rör på sig, sover tillräckligt och prioriterar det som är viktigt i livet. Påfallande ofta gör i alla fall vi tvärtom på alla de punkterna. Röjer runt, käkar godis och går och lägger oss för sent utan att ha gjort något vettigt.

Precis så är det med familjeekonomin. Målet är att hålla den i så fin form att vi kan göra de roliga saker vi faktiskt har glädje av. Känslan av att kunna springa ett maraton är härlig. Det är det att kunna köpa ett sommarhus utomlands också, för att nämna ett av våra mål.

Tidigare har vår familjeekonomi legat på sidan Molekylär Ekonomi. Där har den dock kommit i skymundan av Gottodix funderingar om våra investeringar, bolagsanalyser och samhällsekonomin. Här är tanken att vardagen ska få lite eget utrymme.

Ni som har läst den bloggen kommer inte att hitta den typen av analytiska texter här. Det blir mer funderingar om vardagen, redovisning av vad det kostar och hur pengarna räcker till den hett åtrådda friheten. Mer Familjeliv och mindre Economist...

Hälsar
Affärsmodellen och Gottodix