lördag 30 januari 2016

Lydde banken - förlorade allt

I förra inlägget berättade jag om hur min morfars farfar byggde upp "Förmögenheten som försvann". När vi återvänder till historien är året 1931. Kapitalet från den framgångsrika bokhandeln i Åmål gjorde de tre sönerna rika. En av dem, min morfars far Jacob, gifte in sig i en adlig släkt där alla män var höga militärer. Exempelvis spelade jag för många år sedan ett detaljerat 2:a-världskrigsspel på datorn  och insåg att generalen som ansvarade för östra Sverige var bror till min morfars mor Augusta. Jacob är dock en besvikelse som bara nått graden överstelöjtnant men han var ju åtminstone rik. Familjen har en villa i Djursholm med tjänstefolk, varav en för övrigt var min mormor.   

Den korrespondens som finns bevarad handlar till stor del om det oroliga 30-talet. Det mer materiella hotet mot familjen diskuteras dock bara sparsamt. Min morfar, som skämt ut sig genom att bli utkastad från Karlbergs Militärhögskola, hade dock hela hösten 1931 hört rykten om att allt inte stod rätt till med Kreugers investeringar. Jacob lät sig inte imponeras men skrev ändå till slut ett brev till familjens bankir. 

Följande var svaret på det brevet. 
Stockholm den 14 december 1931
Gamle vän, 
Jag har i dag mottagit ditt brev från den 12 december och skyndar att, så gott jag kan, besvara dina däri framställda frågor.
Vad då Tändsticksbolagets utdelning beträffar, så blir ju frågan därom aktuell först om några månader och det är omöjligt att nu förutse, hur läget kan vara då. Enligt vad jag erfarit, inflyta inkomsterna regelmässigt och i tillfredsställande utsträckning. Å andra sidan lär bolaget ha fått återbetala rätt stora, tidigare som långfristiga krediter, mest av franskt och amerikanskt ursprung. Härigenom torde visserligen skulderna ha minskats, men samtidigt torde en motsvarande åderlåtning av kassatillgångarna ha skett. Jag är böjd tro, att det kan tänkas en, utdelning för 1931 av 5, möjligen 7½ procent. Skulle emellertid läget visa sig vara sådant, att bolaget finner klokast helt inställa utdelningen, kan jag aldrig tro, att det kunde bli för mer än ett år, då bolagets ställning efter de nu eventuellt vidtagna åtgärderna bör vara betydligt konsoliderad och stark. 
Din andra fråga är på sätt och vis besvarad genom ovanstående rader. Jag kan ej tänka mig annat än att man kan räkna med en framtida ”normalkurs” på aktierna, liggande avsevärt över nuvarande kurs. Det ekonomiska livet i världen har i alla tider gått i vågor och kommer förvisso att i framtiden även göra så. Vi befinna oss för närvarande i en synnerligen djup och elakartad ”vågdal”, men en gång höjer sig dock vågen igen, därom råder inget tvivel.

Det torde slutligen av ovanstående framgå, att jag för min del ej finner anledning att i panikstämning ”rädda vad räddas kan”, genom försäljning nu. Min övertygelse är, att bolaget genomgår krisen och efter densamma kommer att stå väl rustat att fortsätta sin verksamhet. Ett eventuellt inställande för ett år av utdelningen skulle ju bli synnerligen obehaglig för aktieägarna, men skulle å andra sidan innebära en stark konsolidering av ställningen samt en betydande ökning av bolagets kraft.
Med förestående har jag sökt efter min förmåga besvara dina frågor. Du måste emellertid betrakta mina uttalanden allenast som ett framläggande av mina personliga åsikter, men under inga förhållanden som ett råd. Det nuvarande läget i världen är så komplicerat och innesluter så många absolut oberäkneliga möjligheter, att man mer än någonsin bör akta sig för att ge några råd.
Det beredde min hustru stor glädje att nyligen göra din dotters bekantskap. Hon fann henne vara en söt och behaglig ung flicka.

Med hjärtlig hälsning förbliver jag, din tillgivne vän

Det har i många brev och familjesägner framhållits att Jacob var minst lika snål som sin far bokhandlaren. Därför hade han placerat allt i Tändsticksbolaget, det gav ju den bästa utdelningen. Kort efter att Kreuger sköt sig den 12 mars 1932 var besparingarna värdelösa. När det gick upp för Jacob fick han en stroke efter att först, enligt sägnen, ha slängt porslinet i väggen. Augusta klarade sig hyggligt resten av sitt liv genom att stegvis sälja av familjens smycken och juveler, som hon hade anförtrotts. Något betydande arv till barnen var det inte tal om.

Det här är som sagt en berättelse jag är uppvuxen med. Brevet ovan är fyllt med formuleringar som skulle platsa i vilken analystext som helst just nu. Det har nog inte hänt och om det ändå har hänt är det nog bara tillfälligt. I längden kanske det till och med är en möjlighet att allt är nattsvart? Det kan det vara men det kan också vara mörkt inte för att gryningen snart är nära utan för att din investering är på väg ned i graven.

Det finns inget egenvärde i att binda sig vid masten bara för att rädda sin föreställning om verkligheten. Jag brukar tänka på det när jag till exempel läser inlägg om värdeinvesteringar, utdelningsaristokrater eller för den delen ser småspararrådet "sitt still i båten". Allt detta kan förstås vara klokt men en lärdom är att det heter förvaltning, just för att det är förvaltning. Idéerna kan vara bra men det måste ändå gnuggas mot verkligheten. Det är inte alla vågdalar som vänder, för att travestera bankirens ord ovan.

Den får en också att vara ödmjuk för att det aldrig säkert går att veta det ena eller det andra. Riskspridning får en annan innebörd när man inser att det faktiskt är allt som kan försvinna. Slutligen tycker jag det finns en insikt i att det går upp och ned i livet. För min morfar och mormor blev ju sedermera lyckliga med det liv de började i en villa i Djursholm och slutade i ett litet hus utanför Kramfors. Det kunde inte ens en krasch ändra på.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar