tisdag 11 oktober 2016

Den diskreta konsten att välja bil


Vi är på jakt efter ny bil. Efter att ha snarkat oss igenom några familjelastare, som BMW 320 kombi kom vi fram till att något drastiskt behövde göras. Vi är ju redan stolta ägare av BMW (aktien) men tjänstebilsutrustade är bilarna inga skrattfester precis och den modell vi körde med fyrhjulsdrift var faktiskt nästan lite slö i accelerationen. Fast förarkomforten var förstås fin. Det är ju svårt att säga emot.

Första testet av bilar med lite mer tryck i blev en Mini Clubman med busig motor. Nja, lite mesig var den ändå. Misstaget var kanske att vi inte gick hela vägen upp och körde John Cooper Works. Sedan kom en underlig upplevelse.

Min fru Affärsmodellen fick inte testa varken Audis eller Volkswagens busbilar. Nej, några sådana fanns inte tillgängliga - bara familjelastare av olika storlekar. När jag gick in hos samma handlare fanns plötsligt de roliga bilarna att boka. Hej 50-tal. Nåja, när vi till slut körde en VW Golf GTI Clubsport var den ju bekväm och så. Lite rolig också. Typ som tysk humor. Så där riktigt fräck var den däremot inte. Saklig är nog den bästa beskrivningen.

En skönt galen bil var Honda Civic R. Fast det är ju lite opraktiskt att sportläget slår av säkerhetssystemen. Den var också föredömligt styv - om du kör på bana. Jag som är lite ovan brände rakt över en liten trottoarkant och fick en nacken rörde sig som på barnet i Exorcisten.

Det riktiga charmtrollet var faktiskt Peugoet 308 gti. Mindre motor men väldigt välbalanserad och föredömligt rapp. Den var det riktigt roligt att köra. Det var nog tur för mig att det råkade var bilkö precis när vi mötte en polis. En mycket trevlig bekantskap. Snygg interiört också. Fast så var det några små praktiska, franska, val. Som att apparna i bil beställd i Sverige bara fungerar i södra Europa eller att det fanns en kaffehållare. Inget eluttag i baksätet och en massa annat sådant där man inte vill bry sig om.

Plötsligt stod jag där och gnällde över bilens praktiska tillkortakommanden. Som vilken kombiägare som helst. Vilket vi för övrigt varit de senaste tio åren.



tisdag 4 oktober 2016

Telia fakturaskojarna


Det är tyvärr inte alltid ett bra bemötande är lika med ett bra bolag. Ofta är det så och visst är det ett gott tecken när någon är trevlig eller anstränger sig lite extra. Det kan dock vara ett undantag.

Det motsatta är däremot sällan en enskild händelse. En person som ger ett dåligt intryck på en anställningsintervju. En restaurang som säljer mat du blir sjuk av. Ett bolag som fuskar lite varstans runtom i världen. Det är sällan det finns en andra sida av de mynten.

Därför borde jag inte bli besviken på Telia utan på mig själv som till och från är kund där. Visst, säljarna lyser alltid av glädje när de berättar att numera är tjänsten jag betalar dyrt för billigare för nya kunder. Det ingår i spelet. När det blir fel på deras router eller hack i mottagningen, då är det nog fel på ens egna inställningar. Alldeles oavsett hur övertygande bevis man lägger fram och när de så småningom kommer fram att det varit deras problem - då är det sällan man hör något mer.

Så är det. Därför borde jag kanske inte hakat upp mig på den här detaljen - vem tar en fakturaavgift när kunden betalar med autogiro? Telia, självklart. En gång monopolist - alltid monopolist. Det är värt att tänka på även för den som undrar om bolaget och aktien har någon framtid.